Tag Archives: miyazaki

Studio Ghibli

31 Okt

Äntligen framme!

Målet med resan till Tokyo var Studio Ghibli-museet. Om vi sedan fyllde färden med andra spännande upplevelser så var det väl bra, men det var Studio Ghibli vi kom för att se. Steg ett i den upplevelsen är att få biljetter. Det var den mest nervösa delen av alltihop. Bara ett visst antal personer släpps in i lokalerna och biljetterna måste köpas en månad i förväg. Biljett gäller för särskild dag och klockslag och om man inte hänger på det digitala låset så kan man glömma att man får tillträde på önskad dag. Eftersom vi åkte över helgerna så gav det oss inte så många dagar att välja på. Det var stängt flera dagar runt jul och nyår. En natt i december satt jag upp till klockan två på natten, när januaribiljetterna släpptes. Biljettsajten var till stor del på engelska, men vissa delar var bara på japanska, vilket var lite nervöst. Givetvis var det många människor runt om i världen som satt som jag och ville boka biljett. Jag blev utkastad gång efter annan och var inte säker på att jag gjorde rätt. En kort stund tappade jag modet, men jag kämpade på och till slut, efter en dryg halvtimme hade jag kommit igenom alla stegen och fått mina biljetter. Puh.

Studio Ghiblimuseet ligger i Mitaka, i slutet på en tunnelbanelinje. Från stationen kan man gå, följa ett vattendrag till museet, eller ta kattbussen. Tyvärr är bussen inte den som finns i Min vän Totoro, det är en vanlig stadsbuss, men den tar passagerarna till Ghiblimuseet, och där finns den riktiga kattbussen.

Vid insläppet byts bokningsbekräftelse mot biljett, som är tillverkad av en ruta från en filmrulle från en av Studio Ghiblis filmer. Alltså, en film som varit ute och blivit visad på biograf. Inne på museet kan man sätta sin biljett i en projektor för att bättre se vad bilden föreställer. Vi fick bilder från Ponyo och Uppe på Vallmokullen, filmer av Miyazaki dä och dy.

När Hayao Myazaki byggde detta museum i början på 2000-talet hade han en tydligt idé om vad han ville skapa. Det skulle vara en plats som ska kännas hemtamt för besökaren med verk som känns relevanta och intressanta för besökaren. Den som vill roa sig ska kunna göra det, den som vill stanna upp och reflektera ska kunna göra det, och den som vill uppleva känslor ska ha möjlighet att göra det. Så museet är ett upplevelsecentrum men men inte som ett tivoli. Alla delar av museet är gjorda för att kunna användas av besökarna. Man ska kunna röra och prova på de saker som visas upp. Det är därför besöksantalet är så strikt kontrollerat. Har man kommit in ska man också ha möjlighet att prova på allting utan att stå i kö en lång stund. Flera avdelningar ägnas åt arbetet bakom en film. Hur ser det ut i en animationsstudio, hur ser det ut i Miyazakis arbetsrum, hur fungerar en filmprojektor, hur skapas en filmillusion? Allting är gjort med vackra och sinnrika konstruktioner som är svårbeskrivna i text. Vidare finns avdelningar där scener och figurer från filmerna skapats så att det känns som att man stiger in i den tecknade världen. Kattbussen står där i verkligheten, stora modeller av flygmaskiner från filmerna finns att titta och känna på. En liten biograf visar en kortfilm som inte är tillgänglig någon annanstans. Den dagen vi var där visades en film om barn på ett dagis som leker att de har en stor fiskebåt som de ger sig ut på havet med. Filmen visar upplevelsen ur barnens perspektiv, hur golvet blir till ett hav och klossarna de byggt med förvandlas till en båt. Det är en-ur-Miyazakisk film. Olika filmer visas olika dagar, och ingen går, som sagt, att se utanför museet.

Robot i full skala står på taket till museet och längtar till Månen.

Museet byter utställning en gång om året, så att upplevelsen blir helt ny vid nästa besök. Miyazaki vill att besökaren ska känna sig berikad när man lämnar museet. Du har med dig mer ut än du hade in. Det stämde för vårt besök. Det var verkligen en upplevelse som stannar kvar. Jämfört med andra utställningar och museibesök. Här är Hayao Miyazakis museimanifest.

Nu finns planer på att bygga ett Ghibliland som ska stå klart till de olympiska spelen 2020. Jag vet inte om det går att bevara den intima känslan från det här museet i en stor nöjespark i Disneylandstil. Vissa saker tjänar kanske på att bli större. Det finns stor potenital för åkturer baserade på filmerna. Men samtidigt förloras närheten. Det här museet är så nära man kan komma till att vara hemma hos Hayao Miyazaki och både förstå hur han skapat sina verk som att bli inspirerad att skapa egna fantasivärldar. Ett nöjesfält är bara ett nöjesfält och kan inte bjuda en lika unik upplevelse som detta museum.

Kimi no Na wa av Makoto Shinkai

13 Jan

Det här är förra årets mest sedda film i Japan. Den är på väg att slå alla rekord. Var sjunde japan såg filmen 2016. Hayao Miyazakis Spirited Away är den mest sedda filmen av alla, men Kimi no Na Wa, eller Your Name, som är den engelska titeln går fortfarande på japanska biografer, så kanske kommer den att passera Miyazakis film.

Hur mycket är var sjunde japan? Det är drygt 18 miljoner personer. Det är den fjärde mest sedda filmen någonsin i Japan efter Spirited Away, Titanic och Frozen, men chansen är god att den passerar alla dessa filmer.

Det är en väldigt bra film, oavsett om man gillar tecknat eller ej. Handlingen är annorlunda och hela tiden överraskande. Karaktärerna känns levande och äkta och fotot – om man säger så för en tecknad film – är hänförande.

Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen. Det handlar om kärlek över tid och rum. En kosmisk händelse skapar en tidsanomali på jorden och de två huvudpersonerna försöker hantera det som hänt. Kärlek och vardags-science fiction. En oslagbar kombination. Filmen är både spännande och rolig och framför allt överraskande. Och slutet är tillfredsställande, trots att handlingen verkligen drar åt olika håll. Makoto Shinkai – som måste kallas auteur här, när han skrivit romanen som filmen gjorts efter, skrivit filmmanuset, regisserat filmen, designat alla karaktärer och producerat musiken – har skapat en film som är genomarbetad i varje aspekt.

Filmen har nyligen gått upp på vissa biografer i USA och ser ut att bli nominerad till en Oscar för bästa animerade långfilm. Den har distribution i Australien, Nya Zeeland och Storbritannien, men ingen annanstans i Europa, vad jag vet. Den visades en gång på Stockholm filmfestival i höstas. Till hösten kommer den förmodligen att finnas att köpa på DVD, men någon mer biografvisning i Sverige verkar osannolik. Fast vinner den en Oscar så kanske. Det är en film för alla åldrar och sinnen, förutsatt att man klarar av att se en tecknad film som inte främst riktar sig till en barnpublik.

UPDATE 15/3: Filmen får svensk distribution. Yohio och Nova Miller gör de svenska rösthuvudrollerna.

%d bloggare gillar detta: