Ena veckan blir Dustin Hoffman intervjuad i Svenska Dagbladet och berättar att TV-mediet är det bästa för skådespelare, nästa vecka är hans serie nedlagd. Luck heter serien som bara fick en säsong på sig. Den utspelar sig på en hästkapplöpningsbana och kunde kanske blivit något, men jag undrar. Är premissen så kul, egentligen? Boardwalk Empire har kämpat på med utstuderad och påkostad scenografi och några av mina favoritskådespelare (Steve Buscemi, Kelly Macdonald!) men den serien är totalt ointressant för mig ändå. Skälet för Lucks nedläggning anges vara att hästarna som är en viktig del av miljön farit illa och tre av dem dog under kort tid. Men en liten del är nog att serien fått samma kritik som Boardwalk Empire, berättelsen är för långsam och ointressant. Perfekt scenografi räcker inte, berättelsen är viktigare.
De senaste veckorna har jag plöjt igenom de fem första säsongerna av komediserien 30 Rock. I bra komediserier i allmänhet förstår man att berättelsen är allt och 30 Rock i synnerhet visar det extra bra. Inte många kronor har lagts på scenografin här, men varje avsnitt hinner berätta mycket mer än många dramaserier. Och Buscemi, som är en trägubbe i Boardwalk Empire, han har en återkommande gästroll i 30 Rock som är mycket mer levande. Nyligen Emmyprisade Peter Dinklage flimrar också förbi i ett 30 Rock-avsnitt. Han är bra där, som alltid, och en av få anledningar att titta på A Game of Thrones. Här är en ny intervju från New York Times. Tina Fey och de andra som gör 30 Rock har överhuvudtaget en fantastisk fingertoppskänsla för rollbesättning. Att ge Dean Winters från Oz rollen som Liz Lemons ex-pojkvän är genialt. Det verkar vara en medveten strategi att ge komiska roller till skådespelare som är mest kända för dramaroller. Det är bra tänkt. Något för svenska rollbesättare att ta efter.
johns antikvariat 
Lämna en kommentar