Arkiv | april, 2015

Bokstavstroende på Litteralund

20 Apr
funke

Cornelia Funke svarar på frågor

Lördagen på Litteralund var mycket givande. Julian Neel höll en liten workshop där han visade hur han ritar figurerna i serien Lou. Det var en mycket bra programpunkt. Neel var underhållande, tydlig och pedagogisk. Det var bara ett fel på evenemanget. I programmet stod det att workshopen riktade sig till barn 9-12 år, men inte mer än drygt hälften var i den åldern. Resten var vuxna. Och vuxna vet hur man tar plats, hur man gör sin röst hörd, hur man får svar på just sina frågor. Är man 9-12 år och rummet är fullt av vuxna som pratar och ställer frågor så känner man sig antagligen inte riktigt bekväm med att prata med författaren som står där framme. De vuxna pratar, barnen lyssnar. Arrangören borde varit mycket tydligare att detta var ett evenemang för barn. De vuxna tog för mycket plats och dödade glädjen lite för barnen. Något att tänka på till ett annat år. Jag var inte där, men min dotter var. Kolla vilken otrolig autograf hon fick i sitt exemplar av den första Lou-boken:

lou

Bästa autografen.

Lou är bland de bästa tecknade serier jag har läst. Versionen som gått på TV är också bra, även om författaren inte varit så väldigt inblandad i den. Däremot har han själv regisserat den spelfilmsversion som gick upp på de franska biograferna förra året. Så synd att inte den filmen kom till exempelvis Buff.

Senare på dagen svarade Cornelia Funke på frågor i konsertsalen. Konstigt att den inte var fullsatt. Vi var nog inte mer än sextio pers där inne. Hon fick bland annat en fråga om vilken hennes favoritbok var. Hon nämnde tre. Först The Once and Future King av TH White. ”I would give part of my little finger to have written that book”, tror jag att hon sa. Sedan The Princess Bride av William Goldman och till sist East of Eden av John Steinbeck. Vid signeringen efteråt fick jag möjlighet att byta några ord med författaren om The Princess Bride och dess författare, S Morgenstern/William Goldman. Jag nämnde hans andra bok, The Silent Gondoliers, som inte alls är lika känd som The Princess Bride. Där fick Cornelia Funke en ny bok att leta efter. Tittar hon här kan hon köpa den signerad – av Philip José Farmer! Vilken grej.

Litteralund är ett fint arrangemang, alltid med bra gäster. Nästa år hoppas jag på lika bra författarbesök och så hoppas jag att arrangören är på tårna och sätter barnen i första rummet på alla offentliga arrangemang, så blir det ännu bättre.

Nyinkommet: Ekerwalds essäer och jordbrukets historia

12 Apr

IMG_2495IMG_2494IMG_2491IMG_2453

Nya böcker på nätavdelningen är bland annat några av Carl-Göran Ekerwalds essäböcker och en heltäckande bok om jordbrukets historia. Mer här.

Idas manus

12 Apr

idaIda var en av förra årets bästa filmer. Här är en ärlig inblick i processen bakom arbetet från filmens skapare, regissören och manusförfattaren (tillsammans med Rebecca Lenkiewicz) Pawel Pawlikowski. Han lyfter fram den lyckliga slumpen som avgörande för att filmen blev så bra. Han hade en tydlig vision för vad han ville skapa, men alla bitarna fanns inte tillgängliga och han visste inte hur han skulle hitta dem. Men om man förbereder sig så skapar man förutsättningar för att hitta den lyckliga slumpen. Huvudrollsinnehavaren är inte skådespelare, till exempel, men när Pawlikowski såg henne på ett kafé visste han att det var hon som var Ida. Eller manuskriptet, som han inte var nöjd med, men han var tvungen att ha något nedskrivet på papper för att få finansiering. Han visste att han inte skulle göra filmen enligt manus, men han kunde inte artikulera exakt vad det var han ville visa. Samtidigt var han så säker på sin vision att han visste att han skulle hitta rätt när arbetet började. Filmmanus är bara en grov ritning över vad en film är, men ofta framhålls manusförfattande som en egen konst. Det tycker inte jag att det är. Det skrivna skiljer sig alltid från det färdiga resultatet. Dels är det så många filmiska variabler som inte kan nedtecknas och dels så skapas nya delar av filmen på plats under inspelning och i efterproduktionen. Det är regissören som är konstnären; författaren är i bästa fall en god hantverkare. Men läs artikeln. Pawel Pawlikowski har skrivit den själv, från början var det en föreläsning han höll på en brittisk filmskola, och den är som sagt ovanligt ärlig.

Här är Kino möter Filosofiska rummet, där man talar om Ida.

 

 

Påskhönan har landat – påsköppet i Fågeltofta

2 Apr

Långfredag-annandag påsk, öppet i Fågeltofta 11.00-16.00.

20150402_175503