Child of Rage av Jim Thompson

6 Jan

I julklapp av tomten fick jag denna bok. Jag var på väg att skriva att jag nu är komplett i min Jim Thompsonsamling, att jag äger och har läst allt han publicerat. Fast så såg jag att det saknas en bok i samlingen,: The Undefeated, en sk movie tie-in för en av John Waynes sista filmer, The Undefeated. I vilket fall, Child of Rage har varit svår att få tag på. Det  här är en ny upplaga utgiven 2008. Det står att upplagan är begränsad till 250 numrerade exemplar, varav mitt är nummer 187. Fast jag är skeptisk, som alltid. Jag köpte mitt ex på Adlibris efter tips av en kompis som köpte sitt på Bokus. På American Books Exchange finns två exemplar till salu av denna utgåva från 2008, plus ca 20 av en nyare inbunden upplaga tryckt 2010. Skulle förlaget på två år inte ha lyckats sälja slut på en upplaga av 250 ex av en så eftersökt bok som denna? Boken är signerad av förordsförfattare och omslagskonstnär, men deras signaturer ser tryckta ut. Om signatur är ett säljargument så ska signaturen ju se ut som en äkta signatur, skriven så att det inte är någon tvekan om att den är handskriven och inte tryckt. I vilket fall, jag är inte så intresserad av begränsade upplagor, jag är bara glad att jag till slut fick tag på denna bok så att min samling (nästan) är komplett.

Boken handlar om en mulatt som är mycket mörk i hyn. Han är arton år och har just börjat i ny skola. Hans mamma är vit, någon pappa har han inte. Allen, som huvudpersonen heter, är minst sagt arg på samhället och sin mamma. Samtidigt är han överintelligent och han lyckas snabbt göra sig obekväm på skolan. Han har en plan på hämnd, mot sin mamma, mot skolan och mot samhället.

Sedan blir det våldsamt, perverst och mycket provocerande. Precis som Thompsons allra sista bok, King Blood är Child of Rage egentligen inte publiceringsbar. Mycket kan kallas rasism och det som händer på boksidan är verkligen i grövsta laget. Men samtidigt är det intressant läsning, för Allen är inte rasist, han är bara trött på mänskligheten och han vill avslöja dess förljugenhet. Om Thompson levt ett tag till hade han kanske givit sin version av Columbinemassakern, för här syns samma drivkrafter. Allen använder dock helt andra metoder än våld för att göra upp med vuxenvärlden.

Snart kommer Michael Winterbottoms filmversion av Thompsons mest kända bok, The Killer Inside Me. Det är också hans bästa bok, men nästan alla hans romaner är synnerligen läsvärda, även för icke deckarfantaster. Eller snarare i synnerhet för de de läsare som inte läser deckare. Thompson skriver inte deckare. Ofta skriver han ur förrövarens perspektiv, ofta blir skurken inte fast, och om det går illa för honom så är sällan polisen inblandad. Nej, det är inga kluriga mordgåtor han skriver, långt därifrån. Jim Thompson skriver om skadade människor och om de onda saker de kan göra mot varandra.

I den här utgåvan av Child of Rage finns en intervju med Thompsons redaktör på Lion books. Den ger en liten förklaring till Thompsons speciella stil. Han skrev en sida i taget, tills han var nöjd med den, sedan fortsatte han med nästa sida. Han skrev inte ett första utkast som han sedan reviderade. Nej, en sida i taget. Det gjorde att han inte kunde gå tillbaka och lägga till saker i början på boken som kunde få pay-off i slutet. Det är därför som det händer att väldigt viktiga karaktärer plötsligt dyker upp mot slutet av boken. Denna ovilja till att jobba igenom texten gör inte hans böcker bättre, men de får en intensitet som kanske gått förlorad om han putsat hela manuskripetet istället för sida för sida.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: